Screening av växtskyddsmedel i vattendrag som avvattnar växthusområden i södra Sverige 2017-2018

Rapporten presenterar resultat fran en screeningundersokning av vaxtskyddsmedel i vattendrag som avvattnar vaxthusanlaggningar. Syftet har varit att undersoka i vilken utstrackning det sker lackage fran vaxthus efter att olika atgarder har vidtagits av odlare och myndigheter (bl.a. ny lagstiftning och forbattrad utbildning) under senare ar. Undersokningen genomfordes i sju olika vattendrag och med provtagning uppstroms-nedstroms vaxthusomradet fran nagra av dessa vattendrag, vilket innebar provtagning fran elva enskilda provpunkter. Avrinningsomradets storlek vid provpunkten nedstroms vaxthusomradet varierade kraftigt, fran 1 till 212 km2. Provtagningen skedde under ett helt ar, fran sommaren 2017 till sommaren 2018, eftersom anvandning av vaxtskyddsmedel i vaxthusodlingar kan ske under en stor del av aret. Omradena har valts ut sa att de representerar bade gronsaksodling och prydnadsvaxtodling. De vaxthus som ingatt i undersokningen ar i de allra flesta fall representativa for hur ett svenskt vaxthusforetag ser ut. Anlaggningarna ar dock storre an ett genomsnittligt vaxthusforetag. Samtliga anlaggningar bestar av flera vaxthusbyggnader, som uppforts successivt. I samtliga fall finns aven jordbruksmark i nara anslutning till provplatserna. Provtagningsupplagget ska ses som en generell undersokning av lackage fran vaxthus och inte som en recipientkontroll av enskilda verksamheter. Insamlingen av prover genomfordes med tva olika tekniker, momentanprovtagning (i alla lokaler) och tidsintegrerad TIMFIE-provtagning (i fyra lokaler). Prover togs var 14:e dag under hela perioden. Momentanproverna analyserades med avseende pa 148 substanser fran lokaler nedstroms prydnadsvaxtodlingar och 124 substanser fran ovriga lokaler. TIMFIEproverna analyserades for 106 substanser. Totalt patraffades 105 olika substanser vid minst ett tillfalle i vattenprover under hela provtagningssasongen 2017/2018, varav 92 i momentanprover och 80 i TIMFIE-prover. Hogsta halten av en enskild substans i momentanprover var 107 µg/l av propamokarb, i motsvarande prov med tidsintegrerad TIMFIE-provtagning uppmattes 298 µg/l av samma substans. Summahalterna varierar mellan omradena, med genomgaende hogst halter i vattenprover fran provpunkten GB7, den provpunkt som har det minsta avrinningsomradet och samtidigt flest vaxthus inom omradet. Aven provpunkterna SP8, VB9 och SN10 har ett flertal forhojda summahalter. Samma omraden har ocksa flest riktvardesoverskridanden. Totalt har 25 olika substanser tangerat eller overskridit sitt respektive riktvarde i minst ett prov fran momentanprovtagningen och 17 olika substanser i TIMFIE-provtagningen. Flest overskridanden overlag i momentanprover noteras for ograsmedlet diflufenikan (20,9 %), foljt av insektsmedlet imidakloprid (19,4 %) och nedbrytningsprodukten endosulfansulfat (17,5 %). Imidakloprid ar den substans som har det storsta overskridandet av sitt riktvarde. Vid jamforelsen mellan tidpunkten nar en substans detekterades i vattendraget och tidpunkten for anvandning av samma substans i vaxthusen i respektive omrade samt vid jamforelsen mellan uppstroms/nedstroms-punkter kan vissa substanser pekas ut att ha en koppling till vaxthusanvandningen, dessa ar: acetamiprid, azoxystrobin, boskalid, cyprodinil, fludioxonil, hexytiazox, imazalil, imidakloprid, karbendazim (fran tiofanatmetyl), pirimikarb, propamokarb, propikonazol, pymetrozin samt pyraklostrobin. Flest substanser dar uppmatta halter kan kopplas till anvandning i vaxthus har identifierats i provpunkterna SN10 och SB11. En jamforelse mellan resultaten fran denna studie samt resultaten fran det nationella miljoovervakningsprogrammet for vaxtskyddsmedel (NMO) har gjorts. Summahalterna skiljer sig inte namnvart men det finns vissa intressanta skillnader. Vissa substanser hittas inte alls i NMO (aren som ingar i denna jamforelse, 2015-2017), t.ex. endosulfansulfat, acetamiprid, hexytiazox och imazalil men har fyndfrekvenser inom denna studie pa respektive 35,8 %, 17,3 %, 7,9 % och 5,0 %. Ytterligare nagra substanser med tillaten vaxthusanvandning hittas i hogre halter i denna undersokning an i NMO: acetamiprid, fludioxonil, imazalil, imidakloprid, pirimikarb, propamokarb och pymetrozin. Man kan ocksa se att det omvanda galler for vissa typiska jordbrukssubstanser som bentazon, diflufenikan och metamitron. Nar det galler riktvardesoverskridanden sa ar imidakloprid en av de substasner som oftast overskrider sitt riktvarde, i denna studie med 19,4 %, jamfort med bara 1,1 % i NMO. Utifran resultaten fran momentanproverna i denna studie har arsmedelhalter for varje substans beraknats for en jamforelse enligt de metoder som tillampas for statusklassificering inom vattenforvaltningen. De substanser som utifran denna klassificering har overskridit gransvarde eller bedomningsgrund vid nagon provpunkt ar diflufenikan, imidakloprid och pirimikarb. Det ar dock viktigt att papeka att alla dessa provpunkter inte ar representativa for vattenforekomster inom vattenforvaltningen. Vissa substanser som troligen harror fran vaxthusanvandningen detekteras frekvent i forhojda halter. Andra substanser som har anvants inom de aktuella vaxthusen detekteras inte alls eller sallan. Skillnaderna beror troligen till stor del pa anvand mangd av preparatet, appliceringsteknik och substansernas kemiska egenskaper. Resultaten tyder pa att lackagerisken varierar mellan de undersokta vaxthusen. Lackage av kemiska vaxtskyddsmedel fran vaxthus ar en fraga som flera lander har uppmarksammat och de riskomraden som ofta identifieras handlar bl.a. om att recirkuleringssystemen inte ar heltackande och tata samt att pafyllnad och forvaring av vaxtskyddsmedel inte sker pa ett sakert satt. Utvattning av preparat har en forhojd risk, detta bekraftas ocksa av resultaten fran denna undersokning vilka visar att de hogsta uppmatta halterna avser verksamma substanser som applicerats genom utvattning. Utifran resultaten i denna undersokning verkar aven kompost som forvaras utomhus kunna ge upphov till lackage. Det finns tekniska losningar for att minska riskerna. Mycket handlar dock om battre rutiner for hanteringen. Slutligen ar det som alltid viktigt att odlarna foljer principen for integrerat vaxtskydd genom att minimera anvandningen av kemiska vaxtskyddsmedel och utnyttja de biologiska och icke-kemiska metoder som finns tillgangliga.