Växtskydd i raps, åkerbönor och ärter

Denna rapport ar framtagen pa initiativ av en fokusgrupp for vaxtskydd i avbrottsgrodor som bildats inom Plattform vaxtskydd vid SLU. Rapportens syfte ar att identifiera betydande kunskapsluckor som behover fyllas om ett effektivt och hallbart vaxtskydd ska kunna uppnas i raps, akerbonor och arter, som ar de arealmassigt viktigaste avbrottsgrodorna till spannmal i Sverige. I sammanstallningen beskrivs ett tjugotal av de framsta skadegorarna som angriper dessa grodor samt vilka befintliga vaxtskyddsatgarder som finns att tillga vid angrepp. De mest angelagna kunskapsbehoven och lovande forskningsinriktningarna presenteras ocksa for respektive skadegorare; dessa har faststallts genom litteraturstudier och diskussioner med experter. I rapporten identifieras och diskuteras slutligen ocksa gemensamma teman av kunskapsluckor for flera olika skadegorare. Vi konstaterar att det for flera virus och markburna patogener finns stora kunskapsluckor vad galler den grundlaggande biologin och skadegorarnas forekomst och utbredning i Sverige. Det finns ocksa bristande kunskap om flera skadegorares spridningsmonster, till exempel flygavstand for insekter. Resistensforadling identifieras som en overgripande och lovande vag framat for att utveckla vaxtskyddet mot speciellt patogener som inte kan bekampas kemiskt, som kransmogel, klumprotsjuka och Turnip Yellows Virus i raps, samt rotrotor i arteroch akerbonor. Vidare illustrerar var sammanstallning att odlingssystemet, speciellt vaxtfoljden, ar central for att hantera manga patogener, ogras och insekter. Sarskilt for en del markburna patogener ar langa odlingsuppehall det enskilt viktigaste sattet att begransa angrepp. Forandringar i hur grodorna odlas, sasom samodling eller etablering med reducerad markbearbetning, paverkar hela samhallen av skadegorare, men oftast studeras bara effekterna pa en skadegorare at gangen, utan att hansyn tas till eventuella samspelseffekter mellan olika skadegorare. Rapporten belyser ocksa att det finns kunskapsluckor som behover fyllas for att vi genom ett integrerat vaxtskydd ska fa basta mojliga effekt av direkt bekampning mot skadegorare, till exempel utveckling av tillforlitliga prognosmetoder och/eller valgrundade bekampningstrosklar. Vi drar slutsatsen att en forvantat omfattande framtida odling av raps, akerbonor, arteroch narbeslaktade kal- och artvaxter i Sverige, i ett forandrat klimat och med en begransad tillgang till kemiska bekampningsmedel, kommer att stalla vaxtskyddet infor stora utmaningar. For att mota dessa utmaningar kommer det kravas forskning som kan ta fram motstandskraftiga grodor, odlingssystem som missgynnar skadegorare samt kompletta strategier for integrerat vaxtskydd som kan hantera uppkomna skadegorarproblem genom behovsanpassad bekampning med lag miljobelastning.