Att förhandla och ingå avtal med en japansk motpart - en komparativ undersökning av svensk och japansk avtalsrätt

I uppsatsen jamfors hur ingaende av avtal regleras enligt svensk och japansk ratt i syfte att finna likheter och skillnader mellan rattssystemen. Vidare undersoks olika aspekter av avtalsforhandling med en japansk motpart. Utifran resultaten ges darefter rad vad ett svenskt foretag bor tanka pa vid en avtalsforhandling och avtalsslut med en japansk motpart. Efter jamforelsen mellan den svenska och japanska ratten star det klart att regleringarna om avtalsslut har valdigt mycket gemensamt. Lag utgor den primara rattskallan, avtalsratten ar dispositiv till sin natur och har som huvudregel inga formkrav. Den japanska allmanna avtalsratten aterfinns i tva olika regelverk. Civillagen som innehaller allmanna bestammelser for olika sorters avtal och handelslagen som utgor en speciallag och innefattar modifikationer av bestammelserna avseende kommersiella avtal. Principen om avtalsfrihet tillika anbud - acceptmodellen ar grundlaggande enligt bade svensk och japansk ratt. Ett avtal uppstar genom tva med varandra overensstammande viljeforklaringar. Enligt huvudregeln finns det inte, varken enligt svensk eller japansk ratt, nagon skyldighet for en anbudstagare att svara huruvida ett anbud inte accepteras. Avseende den materiella ratten finns det stora likheter. Ett anbud som utbyts mellan parter pa olika ort blir bindande for anbudsgivaren i den stund det kommer mottagaren till handa. Om acceptfrist ar utsatt ar anbudsgivaren bunden vid sitt anbud sa lange fristen loper och i annat fall skapas en legal acceptfrist under vilken anbudsgivaren ar bunden. Oberoende av ifall acceptfrist ar utsatt eller inte infaller tidpunkten for avtalsslut i den stund accepten kommer anbudsgivaren till handa enligt svensk ratt. Motsvarande tidpunkt infaller enligt japansk ratt istallet da en accept avsands. Huvudregeln nar en accept kommer anbudsgivaren for sent till handa ar, enligt bada rattssystemen, att denna utgor ett nytt anbud. Aven avseende orena accepter stammer den japanska och svenska huvudregeln val overens. En accept som pa nagot satt ar modifierad till innehallet och darmed inte overensstammer med anbudet ska galla sasom avslag i forening med nytt anbud. Enligt bade svensk och japansk ratt kan ingaende av avtal ske genom realanbud och realaccept. Avtalsslut sker da nar nagon handelse intraffar som kan antas vara ett uttryck for anbudstagarens vilja att acceptera anbudet. Det finns daremot en vasentlig skillnad i huruvida en annons anses utgora ett anbud eller inte beroende pa om svensk eller japansk avtalsratt tillampas. En annons anses utgora ett giltigt anbud i Japan men inte i Sverige. Anledningen ar att det i svensk ratt uppstalls ett krav pa en bestamd adressat, ett krav som inte finns enligt japansk ratt. Anledningen till att tva sa pass frammande kulturer som Japan och Sverige inte skiljer sig mer at i regleringen av avtalsslut har troligtvis att gora med Japans omfattande reception av vasterlandsk ratt. Bade den svenska och japanska regleringen av avtals ingaende ar starkt praglad av tysk ratt. Det finns dock vissa viktiga skillnader vad avser kommersiella avtal. Enligt japansk ratt forfaller ett kommersiellt anbud utan specificerad acceptfrist satillvida en accept inte skickas av anbudstagaren inom en rimlig tid. Nar det galler kommersiella avtal skiljer sig saledes tidpunkten for upphorandet av anbudsgivarens bundenhet vid sitt anbud at nagot i svensk respektive japansk ratt. Ytterligare en skillnad gallande kommersiella avtal ar nar en anbudstagare undantagsvis ar skyldig att svara pa ett anbud. Enligt japansk ratt maste en anbudstagare meddela att ett anbud avbojs for att undvika bundenhet ifall parterna haft regelbundna affarsforbindelser. Enligt svensk ratt daremot maste det, forutom tidigare affarsforbindelser, aven ha uppstatt en praxis dar underlatenhet att avboja anbudet ansetts utgora accept. Det svenska undantaget ar saledes mer restriktivt an det japanska. Likheterna i regleringen av avtalsslut underlattar naturligtvis eventuella avtalsslut med en japansk motpart. Skillnaderna maste dock uppmarksammas av ett svenskt foretag i stand att paborja avtalsforhandlingar eller inga avtal med en japansk motpart. For ett svenskt foretag som vill uppna ett framgangsrikt avtalsforhallande med en japansk motpart ar det daremot inte tillrackligt att endast fokusera pa den materiella ratten. Aven den japanska avtalskulturen och affarsetiketten maste observeras. Japaners syn pa avtal utmarks av att stort varde satts till muntliga overenskommelser och att korta och mindre detaljerade avtal i allmanhet foredras. Ytterligare en utmarkande egenskap for den japanska synen pa avtal ar att japaner i regel anser att konflikter bor losas i samforstand och inte i skiljedomstol. Till foljd av den hierarki som utmarker det japanska samhallet finns det aven en tydlig affarsetikett. Har fyller visitkortet med information om titel och position en avgorande roll i japanska affarsrelationer. Japaner avtalar inte avtal utan relationer. Ett svenskt foretag bor darfor vara noga med att papeka vikten av att avtalsrelationen ska vara byggd pa tillit och omsesidig gynnsamhet. Det kan aven vara vart att notera det faktum att japaner i allmanhet inte beharskar engelska. Av denna anledning kan det vara lampligt att anvanda sig av tolk, inte minst for att undvika missforstand i avtalsrattsliga fragor. Det anses vidare vara ett tecken pa svag karaktar att uppvisa kanslor som ilska, aggression eller otalighet. Det svenska foretaget bor darfor undvika en aggressiv framtoning eftersom den japanska motparten da ofta intar en defensiv stallning och blir mindre villig att kompromissa. Vidare bryr sig japaner i allmanhet mindre om deadlines och forsoker pa olika satt dra ned tempot i forhandlingen nar problem uppstar. En japansk part planerar ofta en forhandling sa att motparten tvingas bestamma sig strax innan hemfard. Pa grund av detta kan det vara lampligt for den svenska forhandlaren att undvika att beratta exakt nar hemfard ar planerad. Ett svenskt foretag som planerar att inga avtal i Japan eller med en japansk motpart bor givetvis beakta de skillnader som finns avseende regleringen av avtalsslut. For att na framgangsrika avtalsforhandlingar och avtal bor foretaget utover detta aven planera motet med den japanska avtals- och affarskulturen i minnet.